Okej, jag har verkligen förträngt en väldigt viktig sak med den här graviditeten: ungen ska ju ut också! Hur tänkte jag nu? Har E's besatthet av boken "Dumbo" gjort att jag på allvar tror att bebisen ska komma med storken!?
Råkade se ett avsnitt av "Unga mödrar - Norge" och där fick man följa med en ung tjej som skulle föda sitt barn. De visade henne när hon hade som mest onda värkar och när det var dags för bebisen att komma. Blev faktiskt lite rädd och lätt illamåendet: jag har ju glömt hur j*vla ont det gör!!!
Försöker trösta mig med att jag inte hade någon smärtlindring alls med E och endast lustgas med I. Den här gången ska jag inte tro att jag är tuff - ge mig allt ni har! Eller så får jag be en stilla bön att den här förlossningen går lika fort som den med I. Då t o m personalen på förlossningen var häpna över hur fort det gått med tanke på att jag var förstföderska. Hade ju hoppats på att det skulle gå lika fort andra gången, men vattnet gick inte och det var först när de tog hål på hinnorna som E kom fort fort. Så snälla: låt vattnet gå hemma och sedan kan väl lilla bebisen få komma i ganska snabb fart. Okej?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar