A har varit i Stockholm på utbildning sedan igår morse. Inser hur nyttigt det är att få längta efter honom och sakna honom! Hade jättesvårt att somna igår och när jag väl somnat sov jag oroligt och vaknade av att jag grät: hade drömt att A dog. Sedan var det omöjligt att somna om.
Tänker ofta (omedvetet) på A som odödlig, att han kommer överleva oss alla. Han är så frisk och stark att det liksom är otänkbart att han inte skulle kunna leva för alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar