Sömnigt

Känner mig fortfarande oförskämt smidig i kroppen, även om jag lätt blir andfådd och inte kan gå lika fort som vanligt. Jag vet att jag inte vankar fram i alla fall, som jag gjorde när jag väntade lillebror. Försöker tänka på hållningen som gör sååå mycket för ryggen! 

Men, på kvällen när jag ska sova kommer de där "krämporna" som gör mig på dåligt humör. 

1. Jag måste upp och kissa i tid och otid.

2. Halsbrännan kommer lika säkert som ett brev på posten. (Vägrar ta tabletter mot skiten, ett glas mjölk brukar funka bättre)

3. Det är svårt att hitta en bra ställning som gör att jag både kan andas någorlunda, slipper halsbrännan och en bebis som trycker mot urinblåsan. 

4. De konstiga drömmarna och hur jag kan vakna med ett ryck och inte somna om. 

5. Vända sig i sängen är ett onödigt stort projekt just nu. Hej kassaskåp!

Blir grön av avund på A som ligger här bredvid och sover lika gott som en liten ängel. Det ser så härligt ut. Undrar om han inser hur lycklig han är? Med tanke på att det är han som går upp varje morgon med vår morgonpigga son, så är det hursomhelst väldigt bra att han sover så gott nattetid så han orkar.  

Nu Gossip Girl och en önskan om att jag kommer få sova någorlunda i natt.