Viktigt om vikten

Jag går upp i vikt! Men inte alls så mycket som jag trott och om jag ska vara ärlig bekymrar jag mig inte över den heller. Med Inez brydde jag mig inte och med lillebror kände jag mig fet, då brydde jag mig massor. Nu bryr jag mig inte, alls.

Har en vän som berättade idag att hon lyckats gå ner närmare 20 kg och som dessutom samtidigt rehabiliteras efter sin cancer. Det säger ganska mycket faktiskt: att allt går bara man vill. Och då menar jag verkligen VILL. Hon berättade att det första hon gjort var att utesluta allt socker, det blir som en avgiftning och sedan går det hur bra som helst. Hon är en sådan inspirationskälla för mig! Det gör att jag också tänker till hur jag äter, om jag verkligen behöver vissa saker osv. Tänk er: 20 kg helt utan operationer och genvägar. Wow! Hon ville gå ner och komma tillbaka till sin vanliga vikt som hon hade som frisk (och icke gravid) och om 2 kg har hon lyckats. Pepp pepp och när jag ser hennes resa tänker jag precis som henne: jag tänker aldrig låta min vikt bli ett problem och något jag mår dåligt över. (Sedan är jag livrädd för allt som en rejäl övervikt skulle innebära, i sjukdomar alltså. )

Gravid i vecka 32 och om 60 dagar kan vi ha henne hos oss :-)

Jag njuter av att vara gravid, kroppen känns lätt och rörlig och sedan jag slutade med järntabletterna har även illamåendet försvunnit. Fortsätter mitt sorterande här hemma och nu börjar jag faktiskt bli klar. Helt otroligt skön känsla! Min lillebror Jonas hade varit stolt över mig :-) 

I kväll kommer jag att somna med ett leende på läpparna när jag tänker tillbaka på Inez upprop i skolan idag. Den där tjejen säger jag bara <3

God natt!