Vi har varit så förskonade från denna eländiga åkomma, så jag tänker inte klaga. Förhoppningsvis är Lillebror den enda som är sjuk och tänk vad bra att det kom nu och inte när vi ska hälsa på i Malmö. Det hade varit otroligt tråkigt.
Ellen gillade inte alls det där med att mamma måste passa upp på Lillebror. Så fort jag lagt ifrån mig henne så har det varit långa högljudda klagosånger eller skrik. Pust. Som jag tidigare skrivit, försök att hitta mer tidseffektiva människor än småbarnsmammor....
Sedan tycker jag nog att Lillebror är oförskämt pigg. Så där pigg är jag aldrig när jag är sjuk. Då vill jag ligga ner och bli ompysslad. Den här treåringen har inte tid att bli ompysslad. Han surrar värre än mig och A tillsammans och har så många idéer och lekar som ploppar upp. Hjälp vad jag kommer att sova gott i natt och förmodligen drömma mardrömmar om tvätt, kräk, bebisgnäll, piggeliner (glassen) och studsande treåringar.
Längtar efter Inez. Min kloka lilla tjej med det höga skrattet och alla gluggar i munnen. Hur charmiga är inte sjuåringars leenden?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar