Just nu är jag ärligt talat väldigt glad att alla mina barn sover, för jag är helt slut! Ni vet när man är så tömd på energi att man säkerligen skulle kunna klämma fram en liten tår. När jag kände att, nä, nu orkar jag inte... Då kommer A in genom dörren. Äntligen hemma från Stockholm. Har nog aldrig blivit så glad. Gav honom skrikande bebis och fick läsa för lillebror som var trött.
När jag bäddade om Inez sa jag att jag brukar tänka "imorgon är en ny dag, och då kommer allt att kännas bättre". Hoppas jag har rätt ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar