Gladare sen eller?

Mitt humör är lika spännande som en bergochdalbana just nu. Pendlar mellan en slags likgiltighet (skit i allt), fulgråt, självömkan, skratt (sämre humor än någonsin) och icke att förglömma: blödig och med kärlek som svämmar över för mina barn och A.

På tal om A... Ja, det är ju han som får ta del av hela min fantastiska hormonpalett =/ Idag frågade han om jag trodde att jag skulle bli gladare när bebisen kommit, att jag var lite väl gnällig. Det var modigt av honom att fråga! Tittade på honom och förklarade lugnt att han minsann inte har någon aning om hur det är att vara höggravid! Sedan gick jag in i badrummet och surade (yes, true story). 

Men som en kär vän skrev i ett sms igår till mig: för varje timme som går kommer jag närmare stunden jag får hålla min lilla i famnen <3 Och om A har tur så kommer även ett fantastiskt lugn och ett glatt humör på köpet ;-)