Maginfluensans offer...

Tänk, för en vecka sen låg resten av familjen (inte jag) och återhämtade sig från en elak maginfluensa. Visst, ingen ebola direkt men jobbig nog för alla inblandade i familjen. Och även om du är den som klarat sig så faller det då på din lott att tvätta, skura och desinfektera alla ytor i hemmet. Jag var ärligt talat mer slut än dem på tisdagen när alla återigen var tillbaka på skolor och arbete. 

Nu är det måndag igen och i helgen var min syster Sofia och hälsade på oss. Jag älskar att ha mina syskon på besök, det är som om ett tomrum i hjärtat fylls när jag får ha dem under mitt tak. Och just därför hamnar jag alltid i en svacka när de reser hem till Stockholm och Malmö igen. Låter ju löjligt, men jag blir alldeles tom och gråter. Avskyr varje mil som ligger mellan mig och dem.